Lars Molin

Lars Molin Lars Fredrik Molin, född 6 maj 1942 i Järpen, Jämtlands län, död 7 februari 1999 i Sundbyberg, Stockholms län, var en svensk författare, dramatiker och regissör. Molin arbetade som vägmästare fram till 1972. som filmregissör kom med Bomsalva (1978), som bygger på hans första roman som utkom 1970. Den berättar om en sprängolycka vid ett kraftverksbygge där tre arbetare omkommer. Handlingen är till stora delar självupplevd. Året därpå var det dags för debuten som dramatiker, med filmen Badjävlar, om motsättningar mellan bofasta och sommargäster, som också blev hans publika genombrott. Hans sista biofilm Sommarmord (1994) - även den efter en egen roman, från 1977 - är en psykologisk deckare där fokus mer ligger på människor som förlorat fotfästet än på själva intrigen. Den riktar också en rätt grov, satirisk attack mot kvällspressens cynism och människoförakt men utan det lätta handlag som präglade Molins senare produktion. Den känns präglad av ett politiskt 70-tal. Molins biofilm, Höjdhoppar'n (1981), berättar om Erik "Pinnen" Engman, lindrigt begåvad å huvudets vägnar, men i besittning av andra överraskande utförsgåvor. Höjdhoppar'n är en varm och humoristisk film, i grunden en apologi för den avvikandes rätt att få vara sig själv. Här finns också ett favorittema hos Molin, som han senare skulle komma att variera i TV-filmer som Midvinterduell (1983) och Kunglig toilette (1986): en humoristisk skildring av de politiska småpåvarnas grötmyndiga maktutövning. Men framför allt är det här Asko Sarkolas film i rollen som "Pinnen" Engman. Han har inte en enda replik, men med sitt gummiansikte lyckas han uttrycka alla känslolägen, från sorg och vrede till den största hänryckning. Molins berömda tv-produktioner inkluderar bland annat Potatishandlaren, Kejsarn av Portugallien (efter Selma Lagerlöfs roman) och Tre Kärlekar, vilka alla har nått stor publik då de sändes i tv. Hans iscensättning av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien (1992), liksom av Ulla Ekhs burleska novell Potatishandlaren (1996). Saxofonhallicken (1986) ger en skojfrisk skildring av dansbanekulturen och TV-serien Tre kärlekar (1989), som utspelar sig under andra världskriget, blev älskad av publiken. Hans sista TV-film Den tatuerade änkan (1998) berättar om en äldre kvinnas revolt mot sina alltför krävande barn, ännu en variation på temat att varje människa måste ha rätt att leva sitt eget liv. 1999 fick Molin ta emot en Emmy-statyett då Den tatuerade änkan utsågs till bästa utländska film. Han rönte också internationella framgångar, bland annat vann han 1998 den eftertraktade Emmy-statyetten för bästa tv-produktion, med Den tatuerade änkan, med Mona Malm i huvudrollen. Texten ovan är fritt tagen från Wikipedia-artikeln ”Lars Molin (författare)” med licensen CC-BY-SA. Samt Svensk Filmdatabas-artikeln med id ”70925” av Gunder Andersson. För mer information, källbeskrivningar och bidragsgivare besök Wikipedia | Svensk Filmdatabas.